Regeringen har gett Kommissionen för jämlik hälsa i uppdrag att lämna förslag som kan bidra till att hälsoklyftorna i samhället minskar. Tisdagen den 24 maj samlades 180 konferensdeltagare i Malmö för att diskutera förutsättningar, hinder och förslag för att minska hälsoklyftorna.
Här nedan kan du läsa vad Mattias Larsson, Kerstin Tham och Olle Lundberg tog med sig från konferensen.
Olle Lundberg, ordförande Kommissionen för jämlik hälsa:
Varför har ni konferens om jämlik hälsa?
– Dels ligger det i vårt uppdrag och dels vill vi ha en dialog med kommuner och landsting. Syftet är att fånga upp förslag, idéer och exempel på bra verksamheter. Malmö är också en naturlig startpunkt för de regionala konferenserna eftersom Malmö stad var först med en lokal kommission för social hållbarhet.
Vad har du lärt dig idag?
– Jag har lärt mig mycket, men om jag ska nämna några saker så är det att det inte handlar om ett projekt eller specifik insats utan om verksamhetsutveckling som måste riktas om. Utmaningen är att bli bättre så att utfallet blir mer jämlikt. Det är en omställning för alla verksamheter. Om alla har ett överordnat mål för jämlikhet, så kan man nå ganska långt inom befintliga resurser.
– Vi i kommissionen har redan med oss betydelsen av det tidiga lärandet och förskolans verksamhet, och där fick vi ganska mycket vatten på vår kvarn genom förskoledirektörens medskick. Jag är glad för det medskicket. Barnens utveckling börjar tidigt, redan i mammas mage, och förskolan är ett område som behöver mer uppmärksamhet. Det finns ett antal utredningar om skolan men inte om förskolan.
– En tredje är detta med kunskapsallianser, även om jag inte vet hur man ska översätta det till nationell nivå. En nationell kommission har helt andra förutsättningar och begränsningar än en lokal. Lokalt jobbar man direkt med verksamheterna som gör konkret skillnad i människors vardag.
Vad tar du med dig från Malmös sätt att arbeta med jämlik hälsa?
– Det som är viktigt i Malmö och som är den fundamentala frågan är hur arbetet för jämlik hälsa har vävts in i budgetarbetet som styr verksamheterna. Det är viktigt att det inte bara blir ord på papper. Sedan är det viktigt hur man följer upp arbetet. Görs det kontroller för jämställdhet? Får man lägga förslag i nämnderna som ökar skillnader i hälsa? Där ser jag att Malmö stad kommit väldigt långt.
Vad är det viktigaste du tar med dig från dagen?
– Det räcker inte med en kommission, som är som ett fyrverkeri som belyser frågor. När den är klar måste det bedrivas i det dagliga arbetet. Mitt intryck är att Malmö är duktiga på det. Vårt bidrag i den nationella kommissionen kan vara att sätta frågor på agendan på riksplanet, så att det blir mer tryck i frågorna, men det behövs ett lokalt engagemang.
– Jag ser att vi behöver långsiktig förändring, sakta ändra kursen, identifiera målkonflikter, t.ex. förenkla regler för samarbetet med näringslivet.
– Det var kul att komma till Malmö. Här är ju representanter från hela Skåne och en massa olika aktörer som har en viktig roll. Jag har hört nya saker, träffat nya människor och många partners. Det har varit en lärorik och bra dag.
Mattias Larsson, verksamhetschef Nätverket idéburen sektor Skåne:
Vad tar du med dig från dagen?
– Det jag tar med är vikten av det långsiktiga sociala investeringsperspektivet. Idéburna aktörer upplever ofta sig vara någon slags budgetregulator till offentlig sektor. När det finns pengar över i budgeten då satsar man, men så fort det bli svårare tider bromsar man in. Många aktörer inom idéburen sektor kämpar hela tiden med att få ihop ekonomin för sin verksamhet, finns det ingen långsiktighet så tar verksamheten skada.
– Jag tar också med mig att Malmö stad till viss del har kommit igång med kunskapsallianser, att man faktiskt jobbar med det. Och att det verkar fungerar.
Vad vill du skicka med till Kommissionen?
– Jag har tre punkter och det är: tillit, överenskommelse och kunskapssyn.
– Ett är att alla talar om tilliten, men få talar om hur vi ska skapa den? Där är civilsamhället en viktig aktör som möjliggör delaktighet, inflytande och en känsla av samhörighet.
– Två är överenskommelser mellan offentlig och idéburen sektor och det är framförallt viktigt på det lokala planet, där mångfalden av idéburna aktörer är som störst. I en överenskommelse skapas långsiktiga strukturella förutsättningar för idéburen och offentlig samverkan.
– Det tredje medskicket är förändrad kunskapssyn. Vi måste ta tillvara olika former av kunskaper, både den formella och informella. Den informella räknar vi inte idag, men om vi gör det så kommer det att bidra till ökad jämlikhet. Inom den idéburna sektorn står inte formella kunskapen i första rummet utan engagemanget. Det bidrar till nätverk, erfarenheter och delaktighet.
Kerstin Tham, rektor Malmö högskola:
Vad tar du med dig från dagen?
– Vikten av att hitta bra samverkansmöjligheter! När det gäller hälsa och att förebygga ohälsa måste landsting och kommuner jobba mycket mer ihop. Hälso- och sjukvården behöver fokusera mer på att förebygga folksjukdomar och arbeta mer utifrån helhetssynen på patienten. Jag tror att det behövs ett nytt perspektiv på hälsa. Vi behöver vidga begreppet. Resurser måste omfördelas för att uppnå långsiktighet i människors livskvalitet.
– Malmökommissionen pekar på ett tydligt sätt ut vikten av socioekonomiska bakgrundsfaktorer för människors villkor, och vi måste förstå det i relation till deras hälsa.
Vad vill du skicka med till kommissionen?
– Utveckla och sätta fokus på samverkansformer ännu mer. Det finns goda exempel mellan Malmö stad och Malmö högskola. Vi samverkar mycket mer här och då även med idéburen sektor och näringslivet, och där kan Skåne vara förebild. Vi ligger före andra lärosäten.
– Sedan vill jag skicka med synen på kunskap. Vi måste se det som värdefullt att vi har olika roller och perspektiv. Det behövs flera olika perspektiv och erfarenheter. Även målgrupperna eller brukarna måste vara delaktiga i kunskapsdelningen. För oss på Malmö Högskola är samskapandet självklart. Det har vi som utgångspunkt, avslutar Kerstin Tham.
Fotnot: Texten är hämtad från nyhetsbrevet ”Det fortsatta arbetet för ett socialt hållbart Malmö” (nr 4 2016).