Intervju efter NAD-aktiviteten – vad hände sedan?

Under min höst i NAD har jag ofta hört hur olika deltagare fortsatt engagera sig föreningarna efter sina aktiviteter. Själv har jag träffat många personer under tiden de varit aktiva i NAD men jag har också undrat hur deltagarna resonerar kring sina aktiviteter och engagemang i efterhand. Jag har velat få inblick i hur vardagen kan se ut när man är i etableringen och vilken roll aktivitet och föreningsliv kan utgöra när man är nyinflyttad. Så jag tog kontakt med Layla Osman som deltog i en NAD-aktivitet i Kristianstad i våras och som gärna delade med sig av sin syn på saken.

Layla och hennes man Khaleel Ahmed hämtar mig på tågstationen i Kristianstad. Istället för att träffa mig på caféet som jag föreslagit har Layla bjudit hem mig till deras hus, där hon och hennes man bor ihop med sina tre söner.

Familjen har bara bott i Kristianstad ett år. Att det blev just här var en ren tillfällighet – de hittade huset och var trötta på Boden där de bott länge i väntan på uppehållstillstånd. ”Vi behövde lite sol”, skrattar Layla. I Boden drev de en restaurang tillsammans med en vän, i väntan på besked från Migrationsverket. ”Det var den bästa maten i stan och vi respekterade alla människor, alla var välkomna”. Politiker och handläggare från Migrationsverket kom och åt där ibland. ”Alla visste att vi gjorde ett bra jobb och att allt gick rätt till, betalade skatt och sånt, men de kunde ändå inte hjälpa oss. De sa bara att det är rutiner och regler, det går inte”. I domstol fick de till slut sitt uppehållstillstånd, ”De öppnade vårt ärende en sista gång, visste att vi jobbade och sa: okej, det är bra.”

Både Layla och Khaleel har haft etableringsplan i ungefär ett och ett halvt år och Layla kom i kontakt med Friskis via en NAD-aktivitet i våras. ”Jag hade berättat för min handläggare att jag tycker om att idrotta och hade tränat gympa i två år i Boden så hon kom ihåg det och ringde mig”.

Layla talar väldigt varmt om Lovisa som ledde gruppen på Friskis och Svettis. ”Lovisa är mycket snäll, hon pratar och skrattar och hjälper oss. Och vi fick prova på nya saker varje gång, yoga, styrka, gympa, det var spännande!” Lovisa hjälpte Layla att ordna ett bastukort när aktiviteten var slut, eftersom hon promenerar dit och bastar varje vecka. ”Och en dag ringde min handläggare mig och frågade om jag ville göra praktik på Friskis. Då hade Lovisa ringt dem och sagt att de gärna ville jobba med mig. Hon ringde mig också och jag sa: Absolut, varför inte?!” berättar Layla och skrattar.

Layla och Lovisa hade möte med chefen och började därefter planera för en månads praktik där de tillsammans skulle arrangera aktiviteter för kvinnor som var nya i Sverige och Kristianstad. ”Det finns många som kommer nya, som inte kan prata svenska och inte förstår. Jag kan ju både arabiska och turkiska och kurdiska och det visste Lovisa.” Så de träffades med gruppen, visade runt, pratade svenska och tränade och Layla tolkade och förklarade när det var svårt att hänga med. ”Alla var jätteglada och hade mycket roligt. Och alla frågade massor och antecknade, det blev jättebra!” berättar Layla.

Vi pratar mycket om hur det är i etableringen. Eftersom både Khaleel och Layla hade möjlighet att arbeta lite under asyltiden kunde de en del svenska när de började SFI. De säger vid flera tillfällen att systemet är generöst i Sverige och att det är väldigt bra att man får så mycket hjälp som nyanländ, ”arbetsförmedlingen är jättebra!” säger Layla. Samtidigt är etableringssystemet bundet till rutiner där alla ska gå igenom samma process, och det kan vara en utmaning ibland. ”Det är mycket tid varje dag och ofta bra saker” säger Layla, ”men ibland är det samma sak, samma sak”.

Ibland blir det helt enkelt mycket upprepningar för Layla och Khaleel som redan pratar en del svenska och behöver mer utmaning. ”Det är som att en bil kostar 20 000 kr men du köper den för 100 000 kr. Man hade kunnat lära sig vissa saker på kortare tid om man bara planerat det annorlunda.”, säger Khaleel. Och det är ju inte bara negativa saker, absolut inte, men varje sak kostar någonting, ofta mycket tid, och vi har inte så mycket tid”.

Allra bäst tycker de om aktiviteterna som är utanför språkskolan, som praktiken på Friskis och den som Layla haft på en förskola. ”På gymmet och på dagis finns det svenska människor och man får prata mer. På dagis är det inte deras jobb att lära människor att prata svenska, det är automatik! Och det blir mycket bättre för man lär sig bättre och mer där”.

Hemma i Kurdistan var Layla lärare och Khaleel guldsmed med eget företag. Guldsmeder har en hård arbetsmarknad i Sverige så Khaleel har istället arbetat i restaurang sedan de kom hit. Familjen har idag varit med och startat restauranger i Boden, Ronneby och Eslöv. En av sönerna jobbar som kock på restaurangen i Eslöv, som nu ägs av någon annan. Layla säger att hon helst vill jobba på förskola men även kan tänka sig grundskola. Framförallt vill hon komma igång och jobba så snart som möjligt. Men då behöver hon svenskan. Hon har sagt till sin handledare att hon vill öva så mycket som möjligt och väntar just nu på en praktik som receptionist där hon skulle få möjlighet att prata väldigt mycket svenska. Och Lovisa har alldeles nyligen hört av sig om ett annat engagemang hos Friskis där man välkomnar personer som är nyanlända, tränar på svenska och går och tränar ihop. Det är dock på fritiden och därför måste Layla fundera lite över om tiden räcker till. ”Lovisa har sagt att jag kan höra av mig så fort jag har tid om jag vill vara med”.

Utöver samtal om etableringen diskuterar vi allt möjligt. På fritiden går familjen promenader, lyssnar på musik eller tittar på teve. Och så bastar Layla en gång i veckan på Friskis. Det tar en stund att gå men det är bara bra, säger hon. När hon är ledig passar hon också på att studera ännu mer svenska.

Vi pratar om träning och att det är ”bra för hjärnan” som Laylas son uttrycker det. Vi är lite som bilar, säger han, som fungerar sämre om vi står stilla för länge. Men vi pratar också om hur det är att växa upp i krig och hur det i Sverige inte varit krig på flera hundra år. Layla berättar att det varit krig runt henne sedan hon var tio år gammal. Jag frågar henne om hon saknar Boden och hon svarar bestämt nej. Hon trivs i Kristianstad, sönerna uppskattar att det är nära till Malmö och Köpenhamn och hon tycker att det är fint i Skåne. ”Jag är glad att jag flyttade ner hit, mycket glad.”.

Efter att ha blivit bortskämd med hämtning vid tågstationen och hembakat fika erbjuds jag dessutom att stanna på middag och grämer mig över att jag gjort planer hemma i Malmö som gör att jag inte kan stanna. Innan vi skiljs åt uppmanar Layla mig att ringa nästa gång jag är i Kristianstad så att hon kan laga middag då och Khaleel och en av sönerna insisterar på att skjutsa mig till stationen.

På besök hos Korpen i Malmö

Korp-laget från NAD har tränat hela hösten och spelat i Korpens eget världsmästerskap. Kaj Svensson, NÄTVERKETS kommunikatör, har träffat dem och här är resultatet! (klicka på bilden för att se filmen)

Mer om spelarna och Korpens aktivitet hittar du här.

 

 

I Am Fashion – Att hitta tillbaka till symaskinen

i-am-fashionI Am Fashion är ett integrations- och modeprojekt som drivs av designern Jamila El Hallah och hennes kollegor i Helsingborg. Hos I Am Fashion får personer som är intresserade och/eller har erfarenhet av sömnad och design i sina hemländer möjlighet att ”hitta tillbaka till symaskinen”, som Jamila uttrycker det. Vissa har jobbat som sömmerskor i industri i 20 år, där man sytt kragar en vecka och ärmar en annan, och andra har sytt massor men endast privat. När man kommer till I Am Fashion får man möjlighet att utveckla sitt hantverk genom att vara med och lära sig av de designers som arbetar där.

Den här eftermiddagen är Laila, Roula och Fouza först på plats och angelägna att komma igång. Dagens projekt är I Am Fashions egen tygväska och tillsammans med designern Tilda går de igenom mönstret för väskan, anpassar tyget och sätter igång. Jamila berättar att det handlar mycket om att lära sig att arbeta med helheter – från att vara bekväm med att hantera ett mönster till att sy upp något från grunden. Arbetet med väskorna innehåller många detaljer som är bra att öva.

Alla som jobbar på I Am Fashion är designers men Fatima jobbar även med projektets blogg och Aida fotar och filmar idag för deras kickstarter-kampanj. Hon klär en docka i en vit tyllklänning med små blå blommor som täcker hela överdelen. Jamila berättar att Nour som gjort klänningen började sy först i somras när hon deltog i första omgången av projektet. I Syrien hade hon utbildat sig till jurist men insåg att det var en lång resa för att kunna fortsätta som jurist i Sverige. Helt utan sömnadserfarenhet dök hon istället upp på I Am Fashions informationsmöte och bad att få vara med. Nu är hon jätteduktig, syr upp mönster och egna designs, förstår olika sömsmån och trådriktning och allt, säger Jamila. Mitt i berättelsen om Nours resa kliver hon in genom dörren. Vi beundrar klänningen och pratar en stund, och det visar sig att Nour nu funderar på att fortsätta utbilda sig inom hantverket när hon är klar med SFI:n.

Läs mer

Nya bekantskaper i Seniorgruppen

seniorgruppen-hd

Klicka på bilden för att läsa mer om HD:s besök hos Seniorgruppen. Bild: Mats Roslund.

Seniorgruppen på Träffpunkt Söder i Helsingborg är en aktivitet som vänder sig till personer som är nya i Sverige och närmar sig pension. Många etableringsinsatser tar slut när man fyller 65 och då begränsas stödet man får, berättar Peter Lindqvist på Individuell Människohjälp. Det är lätt att bli isolerad. I Seniorgruppen vill man därför skapa möten mellan nya och gamla deltagare på träffpunkterna och samtidigt informera om träffpunkternas verksamhet och vilka rättigheter man har som pensionär.

Träffpunktens Lou-Ann Borgskog, Martin Broms och Maryam Kahwi från IM tar emot mig när jag kommer. Peter sitter runt ett bord tillsammans med några ur Seniorgruppen och Maryam hjälper till att tolka när jag försöker förklara vem jag är och vad jag gör där. Gruppen är vana vid gäster – för några veckor sedan hade de besök av Helsingborgs dagblad och har sedan synts i både HD och Sydsvenskan. Jag säger att jag också ska skriva en liten text men inte till tidningen. ”Varför inte?!” undrar några och skrattar, de är ju kändisar nu.

När tidningen var här var gruppen och spelade boule, tillfället efter hade de en biståndshandläggare på besök och idag står Dunkers Kulturhus på agendan. Men först dricker vi kaffe och Lou-Ann informerar om julcaféet som arrangeras på träffpunkten i december. Det skämtas mycket i gruppen och någon prutar retsamt på de 15 kr som julcaféet kostar.

Jag sätter mig hos Sana, Amal och Nai och frågar vad de brukar göra under sina träffar. Amal har hittat hit via NAD och är helt ny på träffpunkten, Sana och Nai har bott längre i Sverige och varit aktiva sedan tidigare. Nai plockar fram schema både för Seniorgruppens och träffpunktens aktiviteter och går igenom dem med mig. Maria som kommer och sätter sig visar sig vara ledare för några av dansaktiviteterna på schemat. En gång hade de till och med uppvisning i Dunkers foajé. På träffpunkten finns också matlagning, språkcafé på lättare svenska, balansträning och diskussionsfika. I fredags var några på båttur över sundet tillsammans med Lou-Ann.

Initiativet till Seniorgruppen kommer från IM och konceptet har sedan utvecklats i samarbete med Lou-Ann och Träffpunkt Söder. Det finns hela 17 träffpunkter som riktar sig till seniorer i Helsingborg men de är inte så lätta att hitta till när man är ny i stan. Därför är det extra värdefullt att Lou-Ann varit med vid varje tillfälle, säger Peter. När man får lära känna personalen och lokalerna blir det mycket lättare att fortsätta ta sig dit efter att aktiviteten är slut. Utöver att förbereda inför pension har aktiviteten också visat sig mycket positiv för deltagarnas hälsa och aktivitet i stort. Peter berättar om en deltagare som varit sjukskriven på heltid och genom Seniorgruppen nu kommer ut i aktivitet varje vecka och en annan som sagt att aktiviteten är det bästa som hänt honom sedan han kom till Sverige.

Läs mer

Språkcafé On the Move

on-the-move-2On the Move är en studiecirkel som är designad av ledarna Matti Larsson och Nihal Ragab och genomförs nu i samarbete med Studieförbundet Vuxenskolan, Lundabygden. Nihal och Matti har utvecklat On the Move genom Giraffa i Staden där de arbetar med att ta fram olika pedagogiska aktiviteter och material inom miljö och integration. Syftet är att man som nyanländ svensk ska få hjälp att stå på egna ben genom att tillsammans med ledarna utforska olika offentliga platser i sin stad, öva på att tillämpa sina språkkunskaper och samtidigt få stöd att våga prata och fråga.

När jag kommer på besök är det andra tillfället och dagens destination är Kulturen i Lund. Innan vi går in delar Nihal och Matti ut ett häfte med foton och ord från förra veckans besök på Konsthallen. Vi går igenom orden som var uppe för diskussion då och kan vara användbara idag.

Matti frågar Abdulnasser Albakour om han vill be om en katalog i kassan, ger exempel på olika sätt att fråga och visar orden i häftet. Abdulnasser fixar varsin karta och varsitt höstprogram åt oss och vi fortsätter in. Utställningarna på Kulturen består till stor del av kulturhistoriska hus som visar hur livet kunde se ut från medeltiden fram till trettiotalet. Mustafa Handouki konstaterar retsamt att alla hus är låga – han trodde att svenskarna var långa? Inne bland husen visar Matti runt och Nihal tolkar. Det visar sig snabbt att Abdulnasser är en bra guide – han har gått en tur på Kulturen för en månad sedan och vet ofta mycket mer om husens historia än vad skyltarna kan berätta.

Läs mer

Medborgarboken – en studiecirkel om flugsvampar, partipolitik och vinterdäck

medborgarboken BromöllaABFs Medborgarboken är ”en bok i medborgarkunskap, om svenskar och det svenska samhället” och är skriven som ett stöd för personer som är nya i Sverige. Boken berör allt från arbete och studier, fritid och hälsa till rättigheter och skyldigheter, finns översatt till flera olika språk och är skriven för att kunna användas i studiecirklar.

Idag är det tisdag och jag är på besök i just en sådan här studiecirkel hos ABF i Bromölla. Jag är lite sen från tåget och kommer rakt in i en diskussion om rättigheter och skyldigheter. Skatt, säkerhetsbälte och vinterdäck nämns men också trygghet och jämlikhet. Både mellan män och kvinnor men också mellan svenskar och nyanlända, påpekar Falak Ali, en av de sex personerna som sitter runt bordet idag.

Alla i gruppen har fått varsin medborgarbok och Christina Lilja som är cirkelledare på ABF lotsar gruppen genom olika teman. ”Vad är bra och vad är dåligt i Sverige?”, frågar hon. Det är mest principer som kommer fram när vi pratar positiva saker – jämlikhet, demokrati, pension. ”Dåliga saker då?” säger Christina och tittar uppmanande på gruppen. Vädret och mörkret kommer på första plats men också långsamma system – det tar lång tid att hitta jobb, lång tid att hitta bostad. I Sverige är det mycket rutiner, säger någon, det är till exempel därför det kan ta 1 år och tio månader att få besked från Migrationsverket.

Vi pratar allemansrätt, bildgooglar flugsvampar och diskuterar fiskekort. Jag tror att jag gör en pedagogisk gärning när jag frågar var man får fiska egentligen men inser snabbt att gruppen har mycket bättre koll än jag – i hav får man tydligen fiska utan kort men aldrig i sjöar eller vattendrag. På den lokala campingen kan man köpa fiskekort för en dag eller några timmar.

Läs mer

Lär känna Malmö – en vandrande studiecirkel

stadsvandring-malmo

Rama Orabe, Fatima Rashdan, Manal Awad, Bayan Barghot och Jeanette Rosengren möter mig i stadsbibliotekets entré. I ABFs regi träffas de varje fredag och utforskar olika stadsdelar i Malmö. Eller rättare sagt, de första fem träffarna har varit utomhus. När november närmat sig har gruppen lärt känna Malmö inomhus istället. Förra veckan var de på Malmö Museer – premiärbesök för de flesta i gruppen – och idag är det alltså bibliotekets tur.

Vi börjar högst upp och arbetar oss neråt. Jeanette som är van ledare för historiska rundvandringar i Malmö tar oss runt bland de olika rummen på biblioteket. Berättar historien om Gullbergsalen, visar oss de tysta läsrummen och barnavdelningen Balagans graffiti-verkstad. ”Det här gillar jag!” säger Rama när vi kommer till temat ”ekonomi och matematik”. Hon har studerat ekonomi på universitetet när hon bodde i Syrien och bland annat jobbat som privatlärare i matte innan hon kom till Sverige.  Hon har också drivit ett litet företag där hon ägnat sig åt kosmetik och skönhet, men i Sverige vill hon nog fortsätta jobba som mattelärare. Det är ju brist på mattelärare, konstaterar hon.

Jeanette frågar oss vad vi är intresserade av och Manal berättar att hon är universitetsutbildad inom lantbruk. Bayan säger att hon tycker om att läsa och läser mest romaner. Vi upptäcker också att det går att låna både musik och film på biblioteket. Fatima plockar upp ett Rihanna-album och jag beklagar mig över att jag missade hennes konsert i Malmö i somras. Fatima ser chockad ut och har uppenbarligen också missat konserten. Vi enas en stund i gnället, samlar oss sedan och går vidare.

Läs mer

Lunds VK – från lek till elit

lundsvkLunds VK har som vision att erbjuda volleyboll för alla och på alla nivåer. Under namnet ”Lunds VK – A World Club” har föreningen under längre tid jobbat med olika projekt för att integrera spelare som nyligen flyttat till Lund – från Sverige eller utomlands.

Jag tas emot av Harjan Pook, ledare och tränare i föreningen. Han berättar att de i Lunds VK strävar efter ett bredare tänk där man som vuxen ska ges möjlighet att börja utöva en sport oavsett om man har erfarenhet sedan tidigare eller ej. Tesfalem som kommer från Eritrea och som har hittat volleybollklubben via NAD har dock spelat förut. Idag är det tio år sedan och han säger att det är bra och kul att få komma igång igen.

Nybörjarteamet tränar tillsammans med träningsteamet – två grupper som fokuserar mest på träning och mindre på match och tävling. Det brukar bli bäst utveckling för alla om man blandar spelare som håller lite olika nivå, säger Harjan. Laget har vanligtvis upp till fem tränare men idag är Harjan ensam. Just det här laget tränas även av två personer som egentligen kunnat spela i seniorlaget men eftersom de båda är utbytesstudenter och endast stannar en termin har de istället fått möjlighet att vara tränare.

Eftersom det pratas så många olika språk i laget blir mycket av träningen på engelska. Harjan säger själv att det är synd att det inte blir mer svenskaträning för de två spelarna som hittat dit via NAD men att han försöker prata så mycket svenska som möjligt med de som vill så att det blir åtminstone några möjligheter att öva. I den här aktiviteten blir fokus alltså främst på hälsa och sociala kontakter. Under den en och en halv timme jag sitter med är spelet igång nästan hela tiden. Innan jag går hinner Harjan plocka fram föreningens hemgjorda pokal som vinnarna får äran att sätta sina namn på efter avslutade turneringar.

Fotbollens språk – på Korpen i Malmö

korpen-bloggKorpen Malmö vill erbjuda personer som är nyanlända i Sverige möjlighet att träna fotboll och skaffa en teoretisk grund för hur det fungerar när det gäller träning och tävling. Under tio tillfällen träffas arton män och tränar fotboll, fotbollsspråk och ledarskap tillsammans med Korpens Johan Jönsson.

När jag kommer på besök förvarnar Johan och säger att det blir ett kort teoripass idag, sist drog teorin ut på tiden och Johan är skyldig gruppen lite speltid. Han frågar spelarna vad som hände förra veckan när de kom överens om att det bara skulle pratas svenska på planen. ”Det blev knäpptyst” konstaterar Johan och laget skrattar. Dagens träning inleds därför med en lektion i ”fotboll på svenska”. Johan kastar bollen till en av spelarna som är målvakt. ”Bra räddning!”. Vi går igenom orden. Målvakt. Räddning. Skott. Pass. Diskuterar olika positioner på planen och tar kända spelare till hjälp för att räkna ut vad orden betyder. Spelarna hjälps åt att påminna varandra om svenskan under träningen.

Mohammad Al Tarazi kommer från Syrien och det första han frågar mig är om jag är journalist. Det visar sig att Mohammad själv hunnit läsa fyra år av sin journalistutbildning i Syrien innan kriget bröt ut. För att bli journalist i Sverige måste man vara väldigt duktig på svenska, därför är han noga med att bara prata svenska och inte ta den enklare vägen och prata engelska som han redan behärskar. Vi kommer överens om att Muhammad ska ge mig lite journalist-feedback när texten är klar. Muhammad säger att det är väldigt trevligt att ha något roligt att göra på sin fritid och få en extra möjlighet att prata svenska men att vi samtidigt får se om det finns tid att fortsätta i Korpen direkt efter aktiviteten. Läs mer

Bryggan – ”När man vill så finns det vägar”

brygganSå säger Saba Ghebrezghi som är ledare i aktiviteten Bryggan, arrangerad av Sensus Kristianstad, om att kommunicera över språkbarriärer. Vid sex tillfällen i oktober träffas en grupp för att undersöka utbudet av föreningar och mötesplatser i staden. Fokus ligger på hälsa och genom samtal om livsstil och möten med olika föreningar i staden får man lära sig vad Kristianstad har att erbjuda och var man kan söka sig för att aktivera sig och lära känna nya människor.

Gruppen träffas i Sensus lokaler varje vecka och när jag kommer på besök är det tredje tillfället. Saba som leder aktiveten slänger sig mellan tigrinja och arabiska med de andra i gruppen och skrattar när hon berättar hur förvånad hon varit över att det har gått att damma av arabiskan. Manar Alrefaai som gör praktik på Sensus hjälper henne att tolka till arabiska när det behövs.

Dagens tillfälle består av besök på museet i Kristianstad och en omgång i bowlinghallen och vi promenerar från ställe till ställe för att lära oss att hitta i staden. På vägen till bowlinghallen pratar jag med Helen Weldu och Nasra Suleman Abdella som båda kommer från Eritrea. Helen älskar att läsa och bor lyckligt nog granne med biblioteket. Nasra tycker mer om att skriva och även Nasra kan lite arabiska och hjälper till att tolka mellan språken där det behövs. Hon berättar att hon har varit blyg tidigare men att hon blir modigare och modigare och vågar prata mer svenska.

Läs mer