”Första hjälpen för alla” med Röda Korset

 

Det är torsdag och jag är på besök hos Röda Korset i Eslöv. För några månader sedan träffade jag sju kvinnor på etableringen på Arbetsförmedlingen som bad att få lära sig första hjälpen, och här står vi nu. Första hjälpen-informatörerna Margareta och Lotta har de tre senaste torsdagarna åkt hit från sin lokala Röda kors-krets i Hörby för att arbeta med utbildningen ”första hjälpen för alla” tillsammans med gruppen. Kursen är särskilt utformad för att träna första hjälpen på ett så enkelt sätt som möjligt. Syftet är att människor  ska få ökat självförtroende att använda sina färdigheter i praktiken. Kursen hålls på lättare svenska med mycket bildstöd och praktiska övningar.

Gruppen brukar träffas en halvtimme innan stängningsdags på mötesplats Kupan – Röda Korsets second hand-butik som också har en liten servering. Agneta och Ulla-Britt från Eslövs Röda Kors-krets brukar vara med och bjuda på kaffe och stanna kvar för att låsa efter gruppen när de är klara. Deras roll har dock snabbt utvecklats – förra gången fick gruppen till exempel nöjet att träna framstupa sidoläge med Agneta som övningsobjekt.

Ramia och Mayssaa är först ut att prova dagens övning, hjärt- och lungräddning. Basema förklarar för mig att det är ganska tungt arbete eftersom man måste ha mycket tryck. Ramia och Mayssaa gör alla 30 kompressioner och Mayssaa brister ut i skratt när hon ska blåsa luft i dockan, det känns lite närgånget. Första hjälpen är ganska intimt och man måste prova på varandra för att verkligen lära sig. Det underlättar att ha nära till skratt. Margareta och Lotta är också duktiga på att bjuda på sig själva, vilket blir tydligt när vi får en uppvisning i hur man gör om någon sätter i halsen och inte kan andas. Margareta pratar plötsligt konstigt och blockerat, väser och hostar och pratar till slut inte alls och Lotta rycker in och gör Heimlich-manövern. Alla går in helhjärtat i varje övning och den ogenerade stämningen gör att alla vågar prova, skämta, öva. Gruppen låter sig inte besväras ens när Öyvind som är fotograf smyger sig på med kameran, ofta upprepar någon övningen så att han ska få en bra bild.

När Mayasa och Mayssaa provar Heimlich brister gruppen ut i skratt igen. Det är lite så det går till här, vi rör oss mellan koncentration, skratt och en och annan applåd. Mitt i underhållningen glöms dock inte tekniken bort, och Margareta är snabbt framme och instruerar hur Najlae ska tippa Ramia lite framåt för bästa Heimlich-effekt.

Snart byter gruppen till en mindre docka och börjar diskutera hur man gör när det är ett barn som behöver hjälp. Alla deltagarna har barn och många har varit med om akuta situationer som de varit tvungna att lösa själva. Silvana berättar om när hennes dotter satte i halsen och de var ensamma. Hon hade sett hur man skulle göra på Youtube och det fungerade. Lotta och Margareta uppmuntrar henne och säger att det är precis det som är så viktigt, att våga göra något själv, även om man känner sig otrygg. Silvana håller med. Nu är hon inte rädd, för nu vet hon, säger hon.

Margareta och Lotta säger att alla är så modiga i den här gruppen. Margareta minns sin första utbildning och då kände hon sig osäker och lite blyg. Men det går om man vågar! säger hon. Vi återkommer mycket till att just våga och att det är det viktigaste av allt.

Det här är gruppens sista utbildningstillfälle. De kommande veckorna ska de som vill få prova Röda Korsets andra aktiviteter och en lista går runt där gruppen får skriva upp sig, för en träff med arbetsgruppen som handarbetar och en träff ”behind the scenes” på Kupan. Efter att ha fått testa lite ”vanlig” verksamhet ska hela gruppen träffas igen och avsluta med julfika tillsammans med informatörerna och Eslövs Röda Korsare.

Gästinlägg på bloggen: Soroptimisterna besöker Skarhults slott och ”Den dolda Kvinnomakten”

                      

Soroptimistklubben i Hässleholm  har haft en utfärd till Skarhults slott för att besöka slottets utställningar och ta del av slottets- och kvinnornas historia under fem sekler.

Vi som besökte slottet var kvinnor från olika nationaliteter och åldrar. Klubben i Hässleholm driver ett projekt ”Kvinna möter Kvinna” ett projekt för klubbsystrar och invandrarkvinnor från flera olika länder som studerar på RSFI och SFI. Studiebesöket var en del i momenten kultur- och svensk kvinnohistoria.

Tack vare vår medhavda tolk fick alla i gruppen en inlevelserik berättelse av guiden om slottets intressanta historia och de utmaningar som dessa driftiga slottsfruar har levt- och regerat under. Dessa kvinnor har genom eget mod och handlingskraft avgjort slottets intressanta kvinnohistoria  – Den dolda kvinnomakten.

Berättelsen om kvinnorna på Skarhult blir en symbol för hur livet och möjligheterna för hur svenska kvinnor tagit sig fram politiskt, socialt och ekonomiskt under motsvarande tid. Mycket nöjda med slottsbesöket intog vi som avslutning en enkel och

god måltid i slottskällaren

För Soroptimistklubben

Lena Segerholm

 

 

”Över en god måltid är alla lika”

 

Så säger Ingalill Bjartén, ledare för en studiecirkel i matlagning som arrangerats av ABF och Skurups kommun tillsammans med NAD.

Lyssna på P4 Malmöhus inslag från matlagningscirkeln genom att klicka på bilden!

 

Fler spännande NAD-aktiviteter som arrangerats ihop med bland annat Medborgarskolan, Studieförbundet Vuxenskolan och ABF finns att läsa om i Skånska Dagbladets artikel. Språkträning, stadsvandring, datakurser och diskussions- och matlagningsgrupper är några exempel ur sommarprogrammet i Skurups kommun.

Systerskap hos Soroptimisterna i Hässleholm

Soroptimisterna arbetar för kvinnors rättigheter och för att stärka kvinnors position i samhället. I Hässleholms Soroptimist-klubb träffas en grupp varje vecka för att utbyta erfarenheter, samtala om svensk arbetsmarknad och ta del av olika soroptimist-medlemmars erfarenhet av arbetslivet och att starta eget. Gruppen gör också studiebesök tillsammans för att bekanta sig med olika arbetsplatser och lära känna området. Syftet är att nya och gamla hässleholmsbor ska få lära känna och lära av varandra genom att få inblick i varandras upplevelser och kunskaper.

Idag är det tredje tillfället och vi träffas på café Verum i Hässleholm. Jag väntar mig sju kvinnor som är nya i hässleholmstrakten och fyra kvinnor från soroptimist-klubben men möts av nästan dubbelt så många välkomnande ansikten när jag kommer upp för trappan i det lilla röda trähuset. Träffarna är väldigt populära, får jag veta, och mångas väninnor, systrar och döttrar vill också vara med. Idag är det fika och diskussioner kring förra veckans studiebesök på dagordningen. Men innan dess delar vi upp oss i mindre grupper. Det är viktigt att alla får komma till tals och får möjlighet att öva svenska och det är lättast att ordna i mindre grupper, säger Lena från Soroptimist-klubben.

Läs mer

Eget företag efter NAD-aktiviteten

 

 

Madalina Abuzluwaj engagerade sig i Soroptimisternas NAD-aktivitet förra året. Nu har hon startat eget i Hässleholm!

Klicka på bilden för att läsa Madalinas intervju i Hässleholms lokaltidning.

Film från Spridningskonferensen

9 december anordnade vi en konferens där projektresultat och utvärdering presenterades för NAD 2014-2016.

Klicka på bilden för att se film från spridningskonferensen

Intervju efter NAD-aktiviteten – vad hände sedan?

Under min höst i NAD har jag ofta hört hur olika deltagare fortsatt engagera sig föreningarna efter sina aktiviteter. Själv har jag träffat många personer under tiden de varit aktiva i NAD men jag har också undrat hur deltagarna resonerar kring sina aktiviteter och engagemang i efterhand. Jag har velat få inblick i hur vardagen kan se ut när man är i etableringen och vilken roll aktivitet och föreningsliv kan utgöra när man är nyinflyttad. Så jag tog kontakt med Layla Osman som deltog i en NAD-aktivitet i Kristianstad i våras och som gärna delade med sig av sin syn på saken.

Layla och hennes man Khaleel Ahmed hämtar mig på tågstationen i Kristianstad. Istället för att träffa mig på caféet som jag föreslagit har Layla bjudit hem mig till deras hus, där hon och hennes man bor ihop med sina tre söner.

Familjen har bara bott i Kristianstad ett år. Att det blev just här var en ren tillfällighet – de hittade huset och var trötta på Boden där de bott länge i väntan på uppehållstillstånd. ”Vi behövde lite sol”, skrattar Layla. I Boden drev de en restaurang tillsammans med en vän, i väntan på besked från Migrationsverket. ”Det var den bästa maten i stan och vi respekterade alla människor, alla var välkomna”. Politiker och handläggare från Migrationsverket kom och åt där ibland. ”Alla visste att vi gjorde ett bra jobb och att allt gick rätt till, betalade skatt och sånt, men de kunde ändå inte hjälpa oss. De sa bara att det är rutiner och regler, det går inte”. I domstol fick de till slut sitt uppehållstillstånd, ”De öppnade vårt ärende en sista gång, visste att vi jobbade och sa: okej, det är bra.”

Både Layla och Khaleel har haft etableringsplan i ungefär ett och ett halvt år och Layla kom i kontakt med Friskis via en NAD-aktivitet i våras. ”Jag hade berättat för min handläggare att jag tycker om att idrotta och hade tränat gympa i två år i Boden så hon kom ihåg det och ringde mig”.

Layla talar väldigt varmt om Lovisa som ledde gruppen på Friskis och Svettis. ”Lovisa är mycket snäll, hon pratar och skrattar och hjälper oss. Och vi fick prova på nya saker varje gång, yoga, styrka, gympa, det var spännande!” Lovisa hjälpte Layla att ordna ett bastukort när aktiviteten var slut, eftersom hon promenerar dit och bastar varje vecka. ”Och en dag ringde min handläggare mig och frågade om jag ville göra praktik på Friskis. Då hade Lovisa ringt dem och sagt att de gärna ville jobba med mig. Hon ringde mig också och jag sa: Absolut, varför inte?!” berättar Layla och skrattar.

Layla och Lovisa hade möte med chefen och började därefter planera för en månads praktik där de tillsammans skulle arrangera aktiviteter för kvinnor som var nya i Sverige och Kristianstad. ”Det finns många som kommer nya, som inte kan prata svenska och inte förstår. Jag kan ju både arabiska och turkiska och kurdiska och det visste Lovisa.” Så de träffades med gruppen, visade runt, pratade svenska och tränade och Layla tolkade och förklarade när det var svårt att hänga med. ”Alla var jätteglada och hade mycket roligt. Och alla frågade massor och antecknade, det blev jättebra!” berättar Layla.

Vi pratar mycket om hur det är i etableringen. Eftersom både Khaleel och Layla hade möjlighet att arbeta lite under asyltiden kunde de en del svenska när de började SFI. De säger vid flera tillfällen att systemet är generöst i Sverige och att det är väldigt bra att man får så mycket hjälp som nyanländ, ”arbetsförmedlingen är jättebra!” säger Layla. Samtidigt är etableringssystemet bundet till rutiner där alla ska gå igenom samma process, och det kan vara en utmaning ibland. ”Det är mycket tid varje dag och ofta bra saker” säger Layla, ”men ibland är det samma sak, samma sak”.

Ibland blir det helt enkelt mycket upprepningar för Layla och Khaleel som redan pratar en del svenska och behöver mer utmaning. ”Det är som att en bil kostar 20 000 kr men du köper den för 100 000 kr. Man hade kunnat lära sig vissa saker på kortare tid om man bara planerat det annorlunda.”, säger Khaleel. Och det är ju inte bara negativa saker, absolut inte, men varje sak kostar någonting, ofta mycket tid, och vi har inte så mycket tid”.

Allra bäst tycker de om aktiviteterna som är utanför språkskolan, som praktiken på Friskis och den som Layla haft på en förskola. ”På gymmet och på dagis finns det svenska människor och man får prata mer. På dagis är det inte deras jobb att lära människor att prata svenska, det är automatik! Och det blir mycket bättre för man lär sig bättre och mer där”.

Hemma i Kurdistan var Layla lärare och Khaleel guldsmed med eget företag. Guldsmeder har en hård arbetsmarknad i Sverige så Khaleel har istället arbetat i restaurang sedan de kom hit. Familjen har idag varit med och startat restauranger i Boden, Ronneby och Eslöv. En av sönerna jobbar som kock på restaurangen i Eslöv, som nu ägs av någon annan. Layla säger att hon helst vill jobba på förskola men även kan tänka sig grundskola. Framförallt vill hon komma igång och jobba så snart som möjligt. Men då behöver hon svenskan. Hon har sagt till sin handledare att hon vill öva så mycket som möjligt och väntar just nu på en praktik som receptionist där hon skulle få möjlighet att prata väldigt mycket svenska. Och Lovisa har alldeles nyligen hört av sig om ett annat engagemang hos Friskis där man välkomnar personer som är nyanlända, tränar på svenska och går och tränar ihop. Det är dock på fritiden och därför måste Layla fundera lite över om tiden räcker till. ”Lovisa har sagt att jag kan höra av mig så fort jag har tid om jag vill vara med”.

Utöver samtal om etableringen diskuterar vi allt möjligt. På fritiden går familjen promenader, lyssnar på musik eller tittar på teve. Och så bastar Layla en gång i veckan på Friskis. Det tar en stund att gå men det är bara bra, säger hon. När hon är ledig passar hon också på att studera ännu mer svenska.

Vi pratar om träning och att det är ”bra för hjärnan” som Laylas son uttrycker det. Vi är lite som bilar, säger han, som fungerar sämre om vi står stilla för länge. Men vi pratar också om hur det är att växa upp i krig och hur det i Sverige inte varit krig på flera hundra år. Layla berättar att det varit krig runt henne sedan hon var tio år gammal. Jag frågar henne om hon saknar Boden och hon svarar bestämt nej. Hon trivs i Kristianstad, sönerna uppskattar att det är nära till Malmö och Köpenhamn och hon tycker att det är fint i Skåne. ”Jag är glad att jag flyttade ner hit, mycket glad.”.

Efter att ha blivit bortskämd med hämtning vid tågstationen och hembakat fika erbjuds jag dessutom att stanna på middag och grämer mig över att jag gjort planer hemma i Malmö som gör att jag inte kan stanna. Innan vi skiljs åt uppmanar Layla mig att ringa nästa gång jag är i Kristianstad så att hon kan laga middag då och Khaleel och en av sönerna insisterar på att skjutsa mig till stationen.

På besök hos Korpen i Malmö

Korp-laget från NAD har tränat hela hösten och spelat i Korpens eget världsmästerskap. Kaj Svensson, NÄTVERKETS kommunikatör, har träffat dem och här är resultatet! (klicka på bilden för att se filmen)

Mer om spelarna och Korpens aktivitet hittar du här.

 

 

I Am Fashion – Att hitta tillbaka till symaskinen

i-am-fashionI Am Fashion är ett integrations- och modeprojekt som drivs av designern Jamila El Hallah och hennes kollegor i Helsingborg. Hos I Am Fashion får personer som är intresserade och/eller har erfarenhet av sömnad och design i sina hemländer möjlighet att ”hitta tillbaka till symaskinen”, som Jamila uttrycker det. Vissa har jobbat som sömmerskor i industri i 20 år, där man sytt kragar en vecka och ärmar en annan, och andra har sytt massor men endast privat. När man kommer till I Am Fashion får man möjlighet att utveckla sitt hantverk genom att vara med och lära sig av de designers som arbetar där.

Den här eftermiddagen är Laila, Roula och Fouza först på plats och angelägna att komma igång. Dagens projekt är I Am Fashions egen tygväska och tillsammans med designern Tilda går de igenom mönstret för väskan, anpassar tyget och sätter igång. Jamila berättar att det handlar mycket om att lära sig att arbeta med helheter – från att vara bekväm med att hantera ett mönster till att sy upp något från grunden. Arbetet med väskorna innehåller många detaljer som är bra att öva.

Alla som jobbar på I Am Fashion är designers men Fatima jobbar även med projektets blogg och Aida fotar och filmar idag för deras kickstarter-kampanj. Hon klär en docka i en vit tyllklänning med små blå blommor som täcker hela överdelen. Jamila berättar att Nour som gjort klänningen började sy först i somras när hon deltog i första omgången av projektet. I Syrien hade hon utbildat sig till jurist men insåg att det var en lång resa för att kunna fortsätta som jurist i Sverige. Helt utan sömnadserfarenhet dök hon istället upp på I Am Fashions informationsmöte och bad att få vara med. Nu är hon jätteduktig, syr upp mönster och egna designs, förstår olika sömsmån och trådriktning och allt, säger Jamila. Mitt i berättelsen om Nours resa kliver hon in genom dörren. Vi beundrar klänningen och pratar en stund, och det visar sig att Nour nu funderar på att fortsätta utbilda sig inom hantverket när hon är klar med SFI:n.

Läs mer