I Am Fashion är ett integrations- och modeprojekt som drivs av designern Jamila El Hallah och hennes kollegor i Helsingborg. Hos I Am Fashion får personer som är intresserade och/eller har erfarenhet av sömnad och design i sina hemländer möjlighet att ”hitta tillbaka till symaskinen”, som Jamila uttrycker det. Vissa har jobbat som sömmerskor i industri i 20 år, där man sytt kragar en vecka och ärmar en annan, och andra har sytt massor men endast privat. När man kommer till I Am Fashion får man möjlighet att utveckla sitt hantverk genom att vara med och lära sig av de designers som arbetar där.
Den här eftermiddagen är Laila, Roula och Fouza först på plats och angelägna att komma igång. Dagens projekt är I Am Fashions egen tygväska och tillsammans med designern Tilda går de igenom mönstret för väskan, anpassar tyget och sätter igång. Jamila berättar att det handlar mycket om att lära sig att arbeta med helheter – från att vara bekväm med att hantera ett mönster till att sy upp något från grunden. Arbetet med väskorna innehåller många detaljer som är bra att öva.
Alla som jobbar på I Am Fashion är designers men Fatima jobbar även med projektets blogg och Aida fotar och filmar idag för deras kickstarter-kampanj. Hon klär en docka i en vit tyllklänning med små blå blommor som täcker hela överdelen. Jamila berättar att Nour som gjort klänningen började sy först i somras när hon deltog i första omgången av projektet. I Syrien hade hon utbildat sig till jurist men insåg att det var en lång resa för att kunna fortsätta som jurist i Sverige. Helt utan sömnadserfarenhet dök hon istället upp på I Am Fashions informationsmöte och bad att få vara med. Nu är hon jätteduktig, syr upp mönster och egna designs, förstår olika sömsmån och trådriktning och allt, säger Jamila. Mitt i berättelsen om Nours resa kliver hon in genom dörren. Vi beundrar klänningen och pratar en stund, och det visar sig att Nour nu funderar på att fortsätta utbilda sig inom hantverket när hon är klar med SFI:n.
Jag går och tjuvkikar på Lailas arbete och hon visar mig vilka moment som är kvar. Först ska hon vika ner kanten. Vi fastnar en stund i ett återkommande problem med det svenska språket – allt låter likadant. Vika, fika, flicka. För att göra det ännu värre förklarar Aida att något kan vicka också, skakar en klädställning fram och tillbaka som exempel och vi skrattar uppgivet. Laila forsätter, hon ska alltså vika, sedan stryka och därefter sy. Mariam som kommit in lite senare konsulterar Roulas ordlista som ligger på bordet. Där står det strykjärn, måttband, sprättare och en lång rad andra ord som jag varken förstår på svenska eller arabiska. Att Jamila och Fatima själva pratar arabiska underlättar mycket i aktiviteten. Varje dag dyker nya ord upp på tavlan och ordlistan fylls på. Samtidigt säger Jamila att det inte bara är deltagarna som lär sig, hon har inte använt sin arabiska på det här viset tidigare så även hon får lite extra övning.
Laila berättar att hon tycker mycket om att sy men att hon mest lagat saker och sytt hemma tidigare. Roula visar att Laila t ex fållat hennes jeans. Och stickat mycket, lägger hon till. Ännu ett ord som låter som de tidigare, konstaterar vi.
När vi tränger ihop oss alla tio i köket för att fika rör sig samtalen mellan svenska, arabiska och engelska och alla hjälps åt att tolka åt varandra. Vi pratar om etableringen i allmänhet och det blir tydligt att aktiviteten är mycket uppskattad i gruppen. Det visar sig att de flesta av kvinnorna bara gått på SFI i en dryg månad. Fyra veckor framöver har de dessutom samhällsundervisning som är helt på arabiska. Det är jätteviktig och bra information, säger de, men man hinner glömma mycket svenska på vägen. Detta är alltså också veckans enda svenskaträning och därför är Jamila noga med att påminna om svenskan ibland.
Det många inte vet är att det finns mycket textilindustrier i Syrien och att många som kommer hit nu har massor av kompetens, säger Jamila. Hon hoppas kunna väcka den skånska modescenen till liv, ta vara på den kompetensen och sy upp fler kollektioner i Helsingborg framöver. NAD-bloggen